2011-05-15

Borta-natt och hundbett.

Förra helgen var jag i Göteborg på utbildning fredag till måndag. D jobbar ju som bekant och R är dagisledig på fredagarna, så på fredagen ryckte mormor in och var med R tills D kom hem från jobbet. På lördagen for D iväg på 40-årskalas, då fick farmor och I kvalitetstid med lilleman. Han sov över och hade jätteskoj! Han berättade för mig när jag kom hem, att farmor, hon tände minsann lampan när han vaknade mitt i natten och var vaken en stund med honom! Här hemma är det inget skoj att vakna på natten, för mamma och pappa är så tråkiga. =)

För att slippa en lång dagisdag var R hos mormor medan D jobbade på måndagen. Det är tur att vi har farmor och mormor när vi föräldrar måste vara borta från R samtidigt.


Fredagen den trettonde ville R åka till mormor, så han och jag for dit. Lekte, myste och pratade hela dagen lång. Sent på eftermiddagen var vi ute på tomten och valpsäkrade staketet. Grannarna var ute och Dilba ville leka med deras hund. Av någon anledning fick Dilba för sig att grannhunden utgjorde någon form av hot och rusade på den. Hunden flydde åt sidan... rakt in i R! Han flög som en vante ner i gruset, Dilba hängde sig fast i sidan på den stackars grannhunden, jag flög fram och särade på hundarna, mamma lyfte upp R, grannen stod och såg skräckslagen ut och grannhunden flydde under ett hål i staketet som vi inte hunnit täta än.

När jag fått in Dilba som var rejält uppstressad, sprang jag fram till mamma och R. R blödde från benet och vi skyndade in för att tvätta rent och plåstra om skrubbsåret, trodde vi...
När vi sköljt rent lilleman kände jag hur knäna vek sig, inget skrubbsår... hundbett. Inte djupt, mest skrapsår, men ändock ett tydligt bett i vaden.
Det blev till att ringa larmnumret och D. Han kom farande som ett jehu, in med R i bilen och iväg till akuten.

Väl framme på akuten blev Rs sår rengjorda och klämda och kända på. R var en riktig liten hjälte och charmade sköterskorna och läkarna. Han tyckte mest att det var lite spännande, tror jag.
Inga stygn och ingen röntgen behövdes, men antibiotika utifall att. Prover togs för att skickas på analys, man vet ju aldrig vad för bacillusker hundar har i munnen.
R har fått sina sprutor på BVC som han ska ha, så stelkrampssprutan slapp han också.

På hemvägen tog vi vägen om mormor för att R skulle få hälsa på Dilba. Nu vet vi inte om det var hennes eller grannhundens tänder som hamnade på fel ställe (jag tror att det var grannens, för Dilba hade ingen närkontakt med R, utan tog bara ett skutt över honom när han ramlat), men ville se så R inte blivit rädd för Dilba. Han hälsade som vanligt på henne.

När vi frågar R varför han har bandage på benet och äter medicin säger han bara att "-Hundarna sprang på mig." Han har inte förstått att han blivit biten och vi har valt att inte upplysa honom om det.
Nu är Dilba här hos oss och R behandlar henne som han alltid har gjort, knuffas och buffas, jagar henne och sitter med henne i soffan.


Så kan det gå, man ska vara noga med var barn befinner sig när hundar leker, det visste jag ju redan, men det går fortare än man anar när något går snett. Jag har jättedåligt samvete, men är oerhört tacksam och lättad över att det hela inte slutade värre.


Nu ser R fram emot i morgon, när han, jag, Dilba och mormor ska åka och hämta Dilbas lillasyster som ska flytta hem till oss! (Eller, mest till mormor, men i alla fall.)
=)


/K.

Nallarna var med till akuten.



Charmtrollet, inte många tårar där inte.



Fick ett fint bandage.



När vi skulle åka hem stod det en riktig polisbil utanför!