Hej!
I torsdags (4.8.2011) var jag till farmor i Strängnäs. Jag skulle få åka tåg för första gången. Pappa var försenad så det blev en ganska jäktig biltur till stationen. Farmor hade som vanligt problem med att få ihop barnbilbältet.
Väl framme vid stationen måste vi köpa biljett. Det fanns 2 automater med kö framför varje. Jag försökte förgäves få farmor att byta kö emellanåt. Hon stod hela tiden i fel kö.
När tåget kom igenom tunneln, såg jag först 3 lysen långt bort, som blev större och större. Med handen hårt i farmors, klev vi ombord och satte oss på 2:a våningen. Tåget satte fart, men det kändes inte att det gick så fort, fast bilarna på motorvägen bredvid blev efter. Alldeles före Läggesta, den station där vi skulle kliva av, körde vi igenom en tunnel. Allt blev svart utanför fönstren och lamporna i taket tändes. Det var lite läskigt. Efter 8 minuters färd klev vi av.
Vi gick utmed en lång perrong och en backe ner till Läggesta Nedre. Där fanns det inga utom vi som väntade på tåget. Farmor tog ett kort där jag satt och väntade.
Sen tog jag ett kort på farmor.
Tåget kom enligt tidtabell. Väl framme, åkte loket fram till en vändskiva, snurrade runt ett halvt varv, åkte vidare på ett annat spår och ställde så småningom först framför vagnarna.
Konduktören sålde biljetter till oss. Jag fick en alldeles egen.
Detta foto är inte så bra, men det visar de larviga badskor jag hade på fötterna. De var väldigt svåra att få att hänga med,
och som vanligt tog jag en bild av farmor där hon satt bredvid mig på 3:e klassen hårda bänk.
Jag provade aldrig att spotta på golvet, möjligen just därför att jag inte kan läsa. Tåget stånkade och rök, tutade vid varje vägkorsning, och stannade vid några mindre stationer: Marielund och Hjorthagen. Konduktören kom och klippte min biljett. Framme i Mariefred köpte vi en välförtjänt glass, som vi intog på gräsmattan i skuggan vid glasskiosken. Jag försökte konversera med några glassätande barn. Dom hade sneda ögon och förstod mig inte.
Sen kollade vi de olika vagntyperna som stod parkerade vid sidospåren. Här gör jag ett försök att skruva lossa loss mig från de andra vagnarna.
Vacker grind som var något svårforcerad.
Den här vagnens grind var lättare!
På återvägen till Läggesta Nedre var jag fullt upptagen att kolla in en söt flicka i samma ålder som jag. Hon hade sin docka och sin mormor med sig som resesällskap. När hon tog av sig skorna, gjorde jag likadant. När hon plockade fram sin biljett, gjorde jag det också. Det var roligare att hålla koll på henne, än att titta på kungens alla kronhjortar vid Hjorthagen.
Nu gjorde vi samma promenad tillbaka till Läggesta Övre. Farmor missade att vi gick upp på fel sidas perrong, så vi fick springa. Jag visade hur man springer fort! Farmor bar mig nedför trapporna och uppför trapporna till den rätta sidan. Farmor förstår tydligen inte riktigt tidtabeller, för det kom inget tåg. Full fart nedför trappan (farmor bar mig) och ut till den gröna bussen. Jag satte mig längst fram på handicaps-sätet och säkerhetsbälte på. Sen passerade vi Åkers Krutbruk, Åkers Styckebruk, motorvägen till Biskopskvarn och sen ner till Strängnäs station. Fast egentligen såg jag inte så mycket av det, jag passade på att småslumra lite.
Johans bil stod kvar där vi lämnat den. Men farmor hade som vanligt problem med barnstolens bälte. Det slutade med att hon fick ringa till pappa och kolla hur man skulle göra! Nu skulle vi bara handla lite, sen åkte vi hem till Ingvar i Johannistorp.
Så slutade min dag med att åka X2000, ånglok och lokalbuss!
Robin genomm farmor
Inlägg
