Detta inlägg har klantmamman lyckats radera av misstag...

Tuff-tuff

Här kommer ett inlägg från en gästbloggare.

Hej!
I torsdags (4.8.2011) var jag till farmor i Strängnäs. Jag skulle få åka tåg för första gången. Pappa var försenad så det blev en ganska jäktig biltur till stationen. Farmor hade som vanligt problem med att få ihop barnbilbältet.

Väl framme vid stationen måste vi köpa biljett. Det fanns 2 automater med kö framför varje. Jag försökte förgäves få farmor att byta kö emellanåt. Hon stod hela tiden i fel kö.

När tåget kom igenom tunneln, såg jag först 3 lysen långt bort, som blev större och större. Med handen hårt i farmors, klev vi ombord och satte oss på 2:a våningen. Tåget satte fart, men det kändes inte att det gick så fort, fast bilarna på motorvägen bredvid blev efter. Alldeles före Läggesta, den station där vi skulle kliva av, körde vi igenom en tunnel. Allt blev svart utanför fönstren och lamporna i taket tändes. Det var lite läskigt. Efter 8 minuters färd klev vi av.

Vi gick utmed en lång perrong och en backe ner till Läggesta Nedre. Där fanns det inga utom vi som väntade på tåget. Farmor tog ett kort där jag satt och väntade.


Sen tog jag ett kort på farmor.


Tåget kom enligt tidtabell. Väl framme, åkte loket fram till en vändskiva, snurrade runt ett halvt varv, åkte vidare på ett annat spår och ställde så småningom först framför vagnarna.


Konduktören sålde biljetter till oss. Jag fick en alldeles egen.


Detta foto är inte så bra, men det visar de larviga badskor jag hade på fötterna. De var väldigt svåra att få att hänga med,


och som vanligt tog jag en bild av farmor där hon satt bredvid mig på 3:e klassen hårda bänk.




Jag provade aldrig att spotta på golvet, möjligen just därför att jag inte kan läsa. Tåget stånkade och rök, tutade vid varje vägkorsning, och stannade vid några mindre stationer: Marielund och Hjorthagen. Konduktören kom och klippte min biljett. Framme i Mariefred köpte vi en välförtjänt glass, som vi intog på gräsmattan i skuggan vid glasskiosken. Jag försökte konversera med några glassätande barn. Dom hade sneda ögon och förstod mig inte.

Sen kollade vi de olika vagntyperna som stod parkerade vid sidospåren. Här gör jag ett försök att skruva lossa loss mig från de andra vagnarna.


Vacker grind som var något svårforcerad.


Den här vagnens grind var lättare!




På återvägen till Läggesta Nedre var jag fullt upptagen att kolla in en söt flicka i samma ålder som jag. Hon hade sin docka och sin mormor med sig som resesällskap. När hon tog av sig skorna, gjorde jag likadant. När hon plockade fram sin biljett, gjorde jag det också. Det var roligare att hålla koll på henne, än att titta på kungens alla kronhjortar vid Hjorthagen.

Nu gjorde vi samma promenad tillbaka till Läggesta Övre. Farmor missade att vi gick upp på fel sidas perrong, så vi fick springa. Jag visade hur man springer fort! Farmor bar mig nedför trapporna och uppför trapporna till den rätta sidan. Farmor förstår tydligen inte riktigt tidtabeller, för det kom inget tåg. Full fart nedför trappan (farmor bar mig) och ut till den gröna bussen. Jag satte mig längst fram på handicaps-sätet och säkerhetsbälte på. Sen passerade vi Åkers Krutbruk, Åkers Styckebruk, motorvägen till Biskopskvarn och sen ner till Strängnäs station. Fast egentligen såg jag inte så mycket av det, jag passade på att småslumra lite.

Johans bil stod kvar där vi lämnat den. Men farmor hade som vanligt problem med barnstolens bälte. Det slutade med att hon fick ringa till pappa och kolla hur man skulle göra! Nu skulle vi bara handla lite, sen åkte vi hem till Ingvar i Johannistorp.

Så slutade min dag med att åka X2000, ånglok och lokalbuss!

Robin genomm farmor

Midsommarafton!

Vi har firat midsommar två gånger. Första gången var på förskolan i onsdags med traditionsenlig dans runt stången och jordgubbstårta.

Andra gången var på den riktiga midsommaraftonen. Vi åkte till Robins mormor i stugan, D och Robin dansade medan jag och mamma stod vid sidan med hundarna och tittade på. Robin blev uppmärksammad av lekledaren som gick fram, berömde hans dansande, frågade vad han hette och hur gammal han var. "-Bara tre år och dansar så duktigt!" utropade hon glatt innan dansandet fortsatte. Roligt för honom att få vara lite speciell.

Efter allt dansande fick alla barn en godispåse och en Mer. Juicen drack Robin direkt men påsen frågade han inte efter förrän på kvällen när vi kommit hem. "-Jag vill ha sån godis från min påse." Hm, vad gör man? Så det blev lite godispremiär för lilleman som knappt vetat vad godis är för något tidigare. Tre stycken ville han ha. Tjugo minuter senare hade han två kvar i handen... Det verkar inte som att det där med smågodis imponerade särskilt mycket på honom. ;)

(Jag ska be D lägga in lite bilder, jag tror det ska finnas några i kameran.)



/K.

Sommarlov!

Idag börjar Robins sommarlov!
Han blir hemma med D då jag kommer att jobba och plugga mest hela sommaren. Vi får väl se vad grabbarna hittar på. Jag ska försöka vara ledig så mycket jag kan, men någon sammanhängande ledighet kan jag inte räkna med i år.

Det har väl blivit dags att ta tag i det där med potträningen igen. Lilleman har ju för vana att kissa i toan på morgonen och innan läggdags så en bit på väg är vi. Det finns stunder när han vill och stunder när blöjan är det han vill ha. Jag tror att det kommer att gå fint, det hänger mest på oss föräldrar att hinna/komma ihåg att påminna om toalettbesöken.
Vi provade med potträningsblöjor, men de var ingen höjdare för oss. Meningen är att barnet ska känna när det blir blött, men om Robin kände något så brydde han sig inte... ;)

Vi har varit på utvecklingssamtal på förskolan. Vi fick veta att Robin gärna leker fartfyllda lekar där, testar lite gränser ibland (men inte alls i samma utsträckning som han gör här hemma), att han har bra språk och tal, att han har bra motorik, att han har empati och kommer till fröknarna och talar om när någon är ledsen, att han tycker att det är viktigt att han får ett "förlåt" från andra barn om de gjort honom något, men att han inte tycker att det är lika viktigt åt andra hållet...

De hade "intervjuat" barnen, det var kul att läsa! De frågorna Robin fick och vad han svarade på dem som jag minns så här på rak arm är:

Vad heter du?: Robin
Hur gammal är du?: Tre år.
Var bor du?: Brunna 11
Vad heter din mamma?: Kornélia
Vad heter din pappa?: Bara Wahlstedt =)
Vad heter dina kompisar?: Charlie, Oskar, Vidar.
Vad vill du bli när du blir stor?: Liten.
Vad tycker du om att göra?: Bullar, jag tycker om bullar.
Vem ska hjälpa dig med det? Mormor


D kanske kan hjälpa mig att fylla på med fler, om han minns.

Det var skönt att höra att han trivs på dagis och att han har kompisar där. Jag får ju naturligtvis veta lite när jag hämtar honom, men då blir det mest i stil med: -Hej, har det gått bra? -Jadå, inga problem! -Ok, vi ses i morgon.

Återkommer med mer sommaruppdateringar!




/K.

Borta-natt och hundbett.

Förra helgen var jag i Göteborg på utbildning fredag till måndag. D jobbar ju som bekant och R är dagisledig på fredagarna, så på fredagen ryckte mormor in och var med R tills D kom hem från jobbet. På lördagen for D iväg på 40-årskalas, då fick farmor och I kvalitetstid med lilleman. Han sov över och hade jätteskoj! Han berättade för mig när jag kom hem, att farmor, hon tände minsann lampan när han vaknade mitt i natten och var vaken en stund med honom! Här hemma är det inget skoj att vakna på natten, för mamma och pappa är så tråkiga. =)

För att slippa en lång dagisdag var R hos mormor medan D jobbade på måndagen. Det är tur att vi har farmor och mormor när vi föräldrar måste vara borta från R samtidigt.


Fredagen den trettonde ville R åka till mormor, så han och jag for dit. Lekte, myste och pratade hela dagen lång. Sent på eftermiddagen var vi ute på tomten och valpsäkrade staketet. Grannarna var ute och Dilba ville leka med deras hund. Av någon anledning fick Dilba för sig att grannhunden utgjorde någon form av hot och rusade på den. Hunden flydde åt sidan... rakt in i R! Han flög som en vante ner i gruset, Dilba hängde sig fast i sidan på den stackars grannhunden, jag flög fram och särade på hundarna, mamma lyfte upp R, grannen stod och såg skräckslagen ut och grannhunden flydde under ett hål i staketet som vi inte hunnit täta än.

När jag fått in Dilba som var rejält uppstressad, sprang jag fram till mamma och R. R blödde från benet och vi skyndade in för att tvätta rent och plåstra om skrubbsåret, trodde vi...
När vi sköljt rent lilleman kände jag hur knäna vek sig, inget skrubbsår... hundbett. Inte djupt, mest skrapsår, men ändock ett tydligt bett i vaden.
Det blev till att ringa larmnumret och D. Han kom farande som ett jehu, in med R i bilen och iväg till akuten.

Väl framme på akuten blev Rs sår rengjorda och klämda och kända på. R var en riktig liten hjälte och charmade sköterskorna och läkarna. Han tyckte mest att det var lite spännande, tror jag.
Inga stygn och ingen röntgen behövdes, men antibiotika utifall att. Prover togs för att skickas på analys, man vet ju aldrig vad för bacillusker hundar har i munnen.
R har fått sina sprutor på BVC som han ska ha, så stelkrampssprutan slapp han också.

På hemvägen tog vi vägen om mormor för att R skulle få hälsa på Dilba. Nu vet vi inte om det var hennes eller grannhundens tänder som hamnade på fel ställe (jag tror att det var grannens, för Dilba hade ingen närkontakt med R, utan tog bara ett skutt över honom när han ramlat), men ville se så R inte blivit rädd för Dilba. Han hälsade som vanligt på henne.

När vi frågar R varför han har bandage på benet och äter medicin säger han bara att "-Hundarna sprang på mig." Han har inte förstått att han blivit biten och vi har valt att inte upplysa honom om det.
Nu är Dilba här hos oss och R behandlar henne som han alltid har gjort, knuffas och buffas, jagar henne och sitter med henne i soffan.


Så kan det gå, man ska vara noga med var barn befinner sig när hundar leker, det visste jag ju redan, men det går fortare än man anar när något går snett. Jag har jättedåligt samvete, men är oerhört tacksam och lättad över att det hela inte slutade värre.


Nu ser R fram emot i morgon, när han, jag, Dilba och mormor ska åka och hämta Dilbas lillasyster som ska flytta hem till oss! (Eller, mest till mormor, men i alla fall.)
=)


/K.

Nallarna var med till akuten.



Charmtrollet, inte många tårar där inte.



Fick ett fint bandage.



När vi skulle åka hem stod det en riktig polisbil utanför!

...eller inte.

Jaha, magsjukan verkar inte ha trivts hos oss den här gången. Den försvann spårlöst efter att ha tillbringat en natt med R. Kanhända det bara var något han ätit. Glada för att den stack sin kos blev vi i alla fall.

Det har varit fullt ös för min del i helgen, knappt varit hemma hos familjen alls. Tänkte mysa lite i soffan innan sängdags för R, det gick såhär:











Jag kan tillägga att jag också ingick i sovhögen, innan jag vaknade och gick för att hämta kameran. =)


/ K.

Sjukdomsdags igen...

Det blev inte mycket sömn inatt, med en liten kille som mådde illa.
Det har gått bra hela dagen idag, men vi har föraningar om att det bli ännu en "hålla i hinken-tvätta barnet-trösta-tvätta sänkläder-& pyjamas"- natt. Detta mest grundat på att Robin vägrar ta det lite lugnt och ligga still, han far runt som en elvisp däruppe i sängen i skrivande stund.

Just nu är vi lite nere härhemma, går bara och väntar på att det ska krampa till i magarna på oss vuxna också. Varenda rap uppmärksammas nervöst och varenda litet kurr i magen får oss att lägga oss i startgroparna mot badrummet.

Handspriten flödar och det desinficeras på toastol, tvättställ och dörrhandtag på löpande band.

Men... det finns ingenstans att fly! Vi är som tickande magsjukebomber alla tre!

/ K.